Jag kräver ett svar och jag kräver en förändring.

Jag har just kommit hem från utvecklingssamtal om våra två knasar. Vilken otroligt fin verksamhet de driver, pedagogerna på individuella sär på Västermalm. Så mycket samlad kompetens och så mycket välvilja och omtanke. Jag blir rörd, varm och tacksam för att travestera ett känt filmcitat.
Men.
Jag fick också till mej något som helst hade velat vara utan. Tydligen har Sundsvalls kommun ändrat i sitt interna debiteringssystem när det gäller kommuntransporter.
Tidigare kunde eleverna få åka i väg på diverse utflykter med kommunens minibussar och chaufförer. Det gjorde man i första hand för att de skulle få träna i olika sociala sammanhang eftersom det är sånt som kan vara knivigt för de här ungdomarna.
Men också för att till exempel lära sig att klä av och på sig vid bad, stå i kö för att köpa fika eller att sitta i ett cafe och bara vänta utan att fika. Att åka skridskor, bowla eller varför inte ha friluftsdag vid Sidsjön?
Allt sådant är borta. Kommunen har snävat in deras värld, dragit undan mattan för att de ska kunna utvecklas och bli så självständiga som det bara går. Givetvis utifrån varje ungdoms förutsättningar.
Med det nya sättet att debitera kostar varje åktur i - vad som måste vara en hummer limousin minst - åtskilliga tusenlappar. Fatta!
Jag skriver i affekt, vilket inte är att rekommendera men just nu skiter jag i det. Jag vill ha ett svar av de som fattat beslut om detta. Jag kräver ett svar. Jag kräver en förändring. Jag har dessutom svårt att tänka mej att vi - maken och jag - är de enda som reagerar. Så om du som läser detta också har en funkisunge och som också är snuvad på värdefull träning får du gärna kommentera.


PS:På bilden syns Nikes Sverigekudde som hon sytt till skolan tema denna termin: FN

Malcolm & Mr Bacon

Eftersom Malcolm var på kortids när han fyllde sitt sista tonår så flyttade vi fram firandet och rev av det i helgen istället Det absolut svåraste med att hylla knasluvor är att hitta presenter som går hem. För dels är det inte mycket som gör det och dels kan det som var hetaste hett förra månaden helt ha gått ur tiden följande månad.
Men en sak - eller egentligen flera - som har hängt med sedan gossens första Englands semester är den batteridrivna grisen. Aka Mr Bacon, som vi köpte på - då väldigt exotiska - Toys r us. Jag vet inte hur många resor dessa grisar hängt med och hur många sabbade sovmorgnar de borde ställas till svars för, men de är många.
Så när jag av en händelse råkade på den högljudda, rosa kultingen på ett loppis, inför annalkande högtidsdag så tvekade jag inte att slänga upp tio kronor på disken och gjorde affär.
Det finns dock andra områden där han inte skiljer sig ett dugg från andra ungdomar i liknande ålder och det är intresset för smarta telefoner. Så när en kompis annonserade ut sin sons avlagda - men i nyskick - telefon så slog jag till och köpte Malle en Zenfone.
Rätt nöjda över presenterna drog vi i hop mormor, morfar, farfar och morbror B för kalas.
Det enda som alla 12 inblandade kan enas om att äta är tacos så för att slippa hålla med flera rätter på menyn fick det bli det till middag.
Efter matstöket - som födelsedagsbarnet tillbringade på sitt rum spelandes xbox med farsan och brorsan - tågade resten av oss ner till honom för att sjunga och dela ut paketen.
Birthday boys sneda leende avslöjade att telefonen var en godkänd gåva men när Mr Bacon plockades upp ur kartongen visste glädjetjutet inga gränser.
Möjligen kanske han hade önskat sig flera stycken, ty det bästa är när flera grisar står med sina trynen, bökande i ett skåp eller möjligen mot en vägg. Well, well, det fick duga med en singel pig.