Summa sidvisningar

fredag 22 juni 2018

Midsommar. Punkt.

En bieffekt av att ha en familjekonstellation med diverse knasar är att högtider ofta går rätt obemärkt förbi. Vi har gjort tafatta försök att delta i diverse festligheter genom åren men det har för det mesta slutat med att jag burit vrålande kid över axeln och långt därifrån eller svettig försökt få en autist att förstå hygget med att umgås med olika kära släktingar och äta gott. Nike till exempel, spenderade en julafton i dunjacka och vinterkängor i väntan på att få lämna mormfars julfirande.
Oumbärliga assistenter ger dock inte upp så lätt utan  de var fast besluten om att fröken skulle få se Midsommarfirande a la Norra Berget. Sönnsvalls svar på Skansen. 
Joråsatt. 
Jag körde kvartetten bestående av 2 ggr assisar och 2ggr knasar till festligheterna och lämnade en motvillig Nike och positiv Malcolm på berget med assisarna. 
Härligt tänkte jag, äntligen ska na få hoppa grodor och se missommarstång.
En halvtimmer tog det innan assis ringde och meddelade att det här gick ju inte så bra. Fröken Högdahl hade helt sonika slagit rot mitt i vägen och busslast efter busslast såg den kinkiga damen - vars vrede bottnar i en djupt rotad getskräck - sitta och flaxa på asfalten.
 Med fara för sin egen rygg hade assis nr 1 lyckats att dra henne från trafiken till väggrenen och jag fann ingen innan råd än att köra dit hennes rullstol. Ja, hon har en sån just för sådana här tillfällen. (Hör ni det, ni som nekar p-tillstånd...)
Snacka om nöjd donna när hon placerade sitt arsle i den och fick bli körd upp över Norras backar. Inte ens getter tycktes avskräcka då.
Naturligtvis började det att regna, vi pratar ju midsommar här, så det var bara att åka dit och hämta hem gänget igen. 
Väl hemma fortskred kvällen som vilken annan lördag som helst. Malcolm smygkörde en maskin tvätt innehållande en handduk och två strumpor. Dosering 1 plus 1 paket nyköpt vittvättmedel. 
Jag gick ut med vovven med en bajspåse. Naturligtvis gjorde han nr 2, 2 gånger. Jag försökte recycla påsen och fick skit i ena näven. För att komma i håg att inte ta i något med den plockade jag en blomma som jag krampaktigt höll i resten av promenaden. 
Skippade att lägga den under kudden.

fredag 27 april 2018

Cherry cherry

Jag är en enkel kvinna (ibland iallafall). Jag kan tillexempel gå igång på en ny kartong disktrasor. Till påsk blev det gula chiffonets. Ärvda ljuslyktor från en snäll en gör mej glad.
Så här i löningstider passade jag att unna mä. Efter att ha haft något trist diskmedel a la blåvitt hur länge som helst (jo, det var drygt) gjorde jag en investering. Yes. Och med ett kök i en svagt rosa färg kändes det viktigt att colorkoordinera med diskmedelsfärgen så jag valde omsorgsfullt ett mörkrosa/svagt rött ett. Doftade körsbär, my favourite.
En flaska scannades på Coop så sent som i onsdags och enligt reklamen borde jag ha diskmedel åtminstone till augusti.
Think again.
Alldeles nyss kom unge herr Malcolm upp från sitt rum, drypande våt och enbart (bitvis) skyld med en handduk. Han hade tagit ett eget initiativ och duschat minsann. Hela killen doftade som en vårdag i Kungsträdgården - körsbärblommor. My favourite.

måndag 26 mars 2018

Boing!

Rivstartade veckan med två utvecklingssamtal om Malcolm och Nike och direkt efter det, det månatliga tandläkarebesöket med dem samma.
Samtalen ägde rum i ett litet kontor med skrivbord och säng. Gissar att övertaggade elever får möjlighet att finna ro där när det behövs.
Utvecklingsplaner gicks igenom och här snackar vi inte om huruvida engelskan behöver finslipas eller ekvationer som måste lösas. Nä, i detta rum fokuseras det bara på styrkor, intressen och eventuella mål som ska has i sikte. Inte nödvändigtvis uppnås till 100 procent utan helt enkelt hur det ska bli så bra som möjligt för gossen och flickan. Att de ska bli så självständiga som det går och i det ena fallet hur herrn ska ge fn i att riva sönder varenda klädesplagg på kroppen. Lite knivigare. Men positiv anda och ett och annat gapflabb.
Efter snacken var det dags att gapa stort för de båda och jag började med Malcolm. Det här är en kille som diggar tandis i alla fall. Så till den milda grad att han vid ett tillfälle tydligen arrangerat om lite i sitt bildschema på skolan och tryckt dit en bild som symboliserar "tandläkaren". Vilket satte myror i huvudena hos pedagogerna som började undra hur det egentligen låg till med den saken.
Nåväl. Malcolm gjorde sig beredd och satte av mot bilen med med ett "klart, färt, gooo".
Väl hos folktandvården fortsatte han med hopsasteg in i hissen, studsade vidare mot korridoren och då sköterskan kom, handhälsade han med ett par "boing","boing".
I stolen skötte han sig exemplariskt och det hela var över på en kvart.
Därefter gjort jag ett kastbyte på skolan och tog med syrran på samma tripp. Även hon ett stort fan av tandläkaren. Denna gång var hon dock rätt laid back. Slickade sig i näsan ett par gånger, tyckte det var kul att ta selfie med morsan och få tänderna borstade. Som tur var hade hon inte med sig sin obligatoriska 1 1/5 liters pepsi som hon gärna tar sig en slurk av. Särskilt vid tandläkarbesök.


torsdag 2 november 2017

Jag hjärta vardagar.

Efter att ha spytt galla på fejan i flera dagar över att sossarna håller på att avveckla assistansen som bäst, så känner jag att det är dags för lite gladare toner.
Inget särskilt skoj har hänt men livet knallar på. Ibland över några djävulska bulor, ibland riktigt hissnande turer men för det mesta rätt sköna raksträckor.
Som i dag till exempel.
Kidsen - som jag fortfarande kallar dem fast den enen närmar sig 18 och den andren fyllt 19 för längesedan - och syskonen Femton och Tolv har höstlov.
Jag gillar lov, yngre gillar lov. Malcolm och Nike däremot är där emot.
Vad är liksom poängen med en stäng skola? I och för sig gillar de sitt fritids som tusan. Men i lagoma mängder och framförallt vill de försäkra sig om att skolan hägrar där i slutet av lovtunneln. Rutiner is da shit, skulle de ha sagt om de hade kunnat snacka.
Men i alla fall.
I dag skulle det badas med fritids. Malle hade bokats in på något specialtjofräs i en av kommunens anläggningar. Vette håken vad det är egentligen men där finns olika upplevelserum utifrån jord, vatten och eld. Typ så. Malle hade första tjing på jacuzzin.
Nike drog till Himlabadet, äventyrsbad med rutchkana and everything.
Kvällen innan hade fina assistenten packat en väska åt vardera badfreak, bara gripa tag i under morgonrusningen.
En annan fin assistent som hade dygnat tog och roddade in knasluva efter knasluva och i väg det bar mot fritids.
Det dröjde inte länge innan ett sms gjorde gällande att jag inte hade skickat med några pengar för Nikes baluns. Attans skit. Snäll personal åtgärdade problemet och sedan hörde jag inget mer.

När de sedan ramlade in framåt eftermiddagen visade det sig att Malcolm inte hade haft någon badväska med sig. Mycket märkligt, tyckte assistent A och jag, eftersom vi båda sett hela bagaget i hallen kvällen innan som sagt.
Efter en mindre utredning upptäckte vi att familjens ordningshen helt sonika hade ställt tillbaka badväskan ifråga där den enligt henne hörde hemma: i garderoben.
Tja, ingen höjdardag men heller ingen skitdag.
Alldeles lagom - det gillar jag.

torsdag 19 oktober 2017

Jag kräver ett svar och jag kräver en förändring.

Jag har just kommit hem från utvecklingssamtal om våra två knasar. Vilken otroligt fin verksamhet de driver, pedagogerna på individuella sär på Västermalm. Så mycket samlad kompetens och så mycket välvilja och omtanke. Jag blir rörd, varm och tacksam för att travestera ett känt filmcitat.
Men.
Jag fick också till mej något som helst hade velat vara utan. Tydligen har Sundsvalls kommun ändrat i sitt interna debiteringssystem när det gäller kommuntransporter.
Tidigare kunde eleverna få åka i väg på diverse utflykter med kommunens minibussar och chaufförer. Det gjorde man i första hand för att de skulle få träna i olika sociala sammanhang eftersom det är sånt som kan vara knivigt för de här ungdomarna.
Men också för att till exempel lära sig att klä av och på sig vid bad, stå i kö för att köpa fika eller att sitta i ett cafe och bara vänta utan att fika. Att åka skridskor, bowla eller varför inte ha friluftsdag vid Sidsjön?
Allt sådant är borta. Kommunen har snävat in deras värld, dragit undan mattan för att de ska kunna utvecklas och bli så självständiga som det bara går. Givetvis utifrån varje ungdoms förutsättningar.
Med det nya sättet att debitera kostar varje åktur i - vad som måste vara en hummer limousin minst - åtskilliga tusenlappar. Fatta!
Jag skriver i affekt, vilket inte är att rekommendera men just nu skiter jag i det. Jag vill ha ett svar av de som fattat beslut om detta. Jag kräver ett svar. Jag kräver en förändring. Jag har dessutom svårt att tänka mej att vi - maken och jag - är de enda som reagerar. Så om du som läser detta också har en funkisunge och som också är snuvad på värdefull träning får du gärna kommentera.


PS:På bilden syns Nikes Sverigekudde som hon sytt till skolan tema denna termin: FN


söndag 1 oktober 2017

Malcolm & Mr Bacon

Eftersom Malcolm var på kortids när han fyllde sitt sista tonår så flyttade vi fram firandet och rev av det i helgen istället Det absolut svåraste med att hylla knasluvor är att hitta presenter som går hem. För dels är det inte mycket som gör det och dels kan det som var hetaste hett förra månaden helt ha gått ur tiden följande månad.
Men en sak - eller egentligen flera - som har hängt med sedan gossens första Englands semester är den batteridrivna grisen. Aka Mr Bacon, som vi köpte på - då väldigt exotiska - Toys r us. Jag vet inte hur många resor dessa grisar hängt med och hur många sabbade sovmorgnar de borde ställas till svars för, men de är många.
Så när jag av en händelse råkade på den högljudda, rosa kultingen på ett loppis, inför annalkande högtidsdag så tvekade jag inte att slänga upp tio kronor på disken och gjorde affär.
Det finns dock andra områden där han inte skiljer sig ett dugg från andra ungdomar i liknande ålder och det är intresset för smarta telefoner. Så när en kompis annonserade ut sin sons avlagda - men i nyskick - telefon så slog jag till och köpte Malle en Zenfone.
Rätt nöjda över presenterna drog vi i hop mormor, morfar, farfar och morbror B för kalas.
Det enda som alla 12 inblandade kan enas om att äta är tacos så för att slippa hålla med flera rätter på menyn fick det bli det till middag.
Efter matstöket - som födelsedagsbarnet tillbringade på sitt rum spelandes xbox med farsan och brorsan - tågade resten av oss ner till honom för att sjunga och dela ut paketen.
Birthday boys sneda leende avslöjade att telefonen var en godkänd gåva men när Mr Bacon plockades upp ur kartongen visste glädjetjutet inga gränser.
Möjligen kanske han hade önskat sig flera stycken, ty det bästa är när flera grisar står med sina trynen, bökande i ett skåp eller möjligen mot en vägg. Well, well, det fick duga med en singel pig.


söndag 24 september 2017

Friluftsdag

Likt alla skolor håller även individuella sär på Västermalmsskola friluftsdagar  Och som på alla skolor är det mer eller mindre uppskattat av inblandade elever. Fika serveras i alla fall fur alle, och det gillas ju.
Häromveckan var det dags för knasarna och Company att ta sig till fina Sidsjön för lite friluftsaktiviteter.
Till saken hör att gänget minsann inte är bortskämda med transporter alla gånger. Nänämensann, här knatas det. Från Västermalmsskola till Sidsjön och sedan får eleverna jobba på diverse anpassade stationer. Helt suveränt ordnat!
Själv tänkte jag ta hundprommisen runt sjön samma dag, som lite omväxling bara. Och så är det ju så tjusigt där. Dessutom lagom långt.
Jag och Gurra the dog gick, han bajsade, inte jag. Vi mötte ett par av pedagogerna som bar omkring på rockringar och grejer som var tänkt att bli aktiviteter för klasskompisarna. En kan ju inte annat än bli glad över sånt.

Jag och vovven tog dock bilen till och från friluftsområdet - att gå från förorten på ena sidan stan till en annan förort på andra sidan var inte ett alternativ.
När vi närmade oss återvinningsstationen vid Mårtensro dök ett par kända ansikten från gruppen upp. Längre ner vid korsningen Oskarsgatan/Södra Allén ett par andra.
Inte förrän jag hade kommit till Bergsgatan fick jag syn på en lagom avmätt promenerare. Ett par steg efter pedagogen lunkade Nike fram. Mumsandes på chips - säg den som inte behöver lite motivation när det kommer till tråkiga uppgifter? Med jämna mellanrum stack pedagogen åt na några chipsbitar och Nike verkade helt nöjd med arrangemanget.
Gossen träffade jag dock inte på men enligt säkra källor hade även han traskat samma repa men med betydligt spänstigare steg.
Efter en dag i friska luften borde båda vara mer än nöjda, rätt trötta och somna ovaggade. Icke, sa Mackan. Han var direkt på när det var dags för kvällsrundan med Gurra och iväg det bar.
Sedan tog den här killen hopsasteg hela vägen under promenaden - även i sega uppförsbacken så pass att gamla mor hade svårt att hänga med.
Jag somnade gott i alla fall.