Summa sidvisningar

torsdag 14 oktober 2010

Hästar? Icke sa Nike.


Det var dags för veckans höjdpunkt för Malcolm, ridning. Som gjuten i sadeln och bara ler med hela kroppen. Nike däremot blir paralyserad vid blotta åsynen av en mule. Så har det varit i många år, men på sistone har hon börjat teckna "rida", (eller om det är "häst" det har jag inte riktigt kläm på). På skolan vill hon gärna surfa på youtube och lyssna på låtar om hästar och så vidare.

Jag tänkte att det skulle ju vara jättekul om även hon kunde finna den där ron och glädjen som Malcolm gör i "symbios" med krakarna.

Så jag bestämde mej för att ta med tösen en torsdag eftermiddag på prov bara. Jodå, hon tecknade "häst" och hängde glatt med brorsan till bilen. Vi susade iväg men ju närmare vi kom stallbacken och den lilla slingrande vägen mot ridskolan desto mer uttryckte hon sitt missnöje för att väl framme gråta i panik.

Jag parkerade precis utanför dörren till ridhuset och skickade in hästpojken till Lukas, passande namn på en häst till min lilla Emil.

Under tiden sitter Nike och ser med skräck ut genom bilfönstret, utom sej av gråt.

Jag gör ett tafatt försök att lirka in henne på läktarn, på behörigt avstånd från allt vad hovar och hästsvansar heter, men icke sa Nike. Hon tar spjärn i geggan och puttar mej med hela sin tyngd tillbaka till bilen igen. Sen sitter hon med fingrarna i örona och grimaserar, "våga inte göra om det där, kärring". Kanske hon skulle ha sagt om hon kunde prata.