Summa sidvisningar

tisdag 19 oktober 2010

Tyst tjat är också tjat



Det här med tjat slipper man inte undan, det hade ju annars kunnat ha varit en trevlig bonus, när de inte kan snacka: ) Är bara motivationen tillräckligt stark så skyr de inga medel för att försöka få trögtänkta päron att fatta någonting någon gåång! Det gäller inte minst min söta sessa, som förövrigt håller på att bli en prepubertal tjej.


När hon väl fick smak på det här med pecs, alltså att kommunicera med bilder på det man vill göra eller vill ha, kan jag tänka mej att det var som om en helt ny värld öppnade sej för henne. Det är ett tydligt system, alla kan förstå det till skillnad mot stödtecken, som ju inte alla hon kommer i kontakt med kan tyda.


Hennes "språkande" nu handlar i första hand om att be om olika filmer eller önska mat till middag. Pizza eller hamburgare. Och hatten av för "gyllene måsen". Där har man lyckats med sin logo. På minsta lilla annons eller vad-som-helst där det karakteristiska M:et syns grabbar Nike tag i och trycker upp under näsan på mor. "Hamburgare, tack". Och för att försäkra sej om att vi fattat vad hon menar tecknar hon också. "Hamburgare sa jag!"


Ja, på våra road trips spottar hon en Mc Donalds restaurang innan gps:en. Nästan. Förut var det bara donken som kunde räknas som hamburgare i hennes värld, Max gjorde sej icke besvär än mindre Sibylla. Men nu accepteras även sådana "avarter".
Nu går det inte en dag, knappt en timme mellan hennes tjatande om hamburgare eller pizza. Hon kommer med tidningsannonser och hon tecknar. Jag börjar ana att det kanske står för något annat det där...
På skolan har de bildschema över dagen och där sätter de änen upp vilken mat det ska bjudas på. Om det inte passar madamen plockar hon helt sonika ner den om gömmer den. Länge undrade personalen var hon lade dem. Till slut hittade de hennes stasch, långt inne i en byrålåda. Så slipper man äta det där i allafall, tyckte Nike.
Nike har liksom sin bror och de flesta barn gått igenom en Nalle Phu-fas. En dag var hon riktigt sugen på en härlig dummagamlabjörnfilm men ack, i pecspärmen fanns ingen bild på Phu. (Två nackdelar med pecssystemet är just att bilder försvinner lätt och att det är otympligt att släpa omkring på en pärm med bilder.) Vad göra? tänkte hon kanske. Snilleblixt. I hennes dåvarande rum fanns en stor tavla, säkert närmare en meter hög och hälften så bred, på just Nalle Phu och c/o. Sagt och gjort. Det här kan de ju bara inte missa, tyckte Nike och hakade ner konstverket för att släpa det till köket där drönarna till föräldrar satt.
Point taken, och hon fick förstås se filmen.