Summa sidvisningar

söndag 12 februari 2017

Höst likamed utvecklingssamtal

Utvecklingssamtal nummer två av fyra avklarat och båda har varit om knasluvorna. Det är så oerhört befriande att få sitta ner och bara höra om och tala om allt som går bra. Om allt som fungerar och allt som går framåt.
I såå många andra sammanhang är det fokus på alla problem och sådant som är jobbigt - men här är det superlativ som gäller. Jag går alltid lättad och glad efter de där utvecklingssamtalen och det även när det handlar om de yngre syskonen. (Ja, jag skryter, men det är så. Än så länge;)

Första punkten var om Mackans alla styrkor, förmågor och intressen. Vilken lista det blev! Han kan tydligt säga ifrån när det är något han inte vill eller vill ha; "Vill inte häpp" "Ja!" Han kan sitta och vänta - relativt länge
- på sin tur eller nästa moment. Han äter numera i matsalen om än vid eget bord, han motionscyklar - om än baklänges för det är enklare. Han har ett fenomenalt lokalsinne och kan strosa på stan som vemsomhelst. 
Nike är ju relativt ny i klassen men har börjat finna sig väl tillrätta. Hon slår så att säga rot när det ska promeneras till stan men kan tänka sig att ta bussen dit. Särskilt om det vankas nåt att äta. Eller varför inte åka lite gratis karusell i rulltrapporna? Till Sidsjön brukar eleverna få cykla för att kolla in ankorna och kanske göra en repa i utegymmet. Men eftersom det är tandemcykel som gäller så lutar smarta Nike sig tillbaka och låter hurtig pedagog göra grovjobbet i uppförsbackarna.