Semester. Det frågas artigt emellanåt om vi har semester nu. Så som man spör när det kallpratas i juli. Nja, vi har nog precis tvärtom nu - semesterns antites. För det är när skolan slutar som vi börjar jobba på allvar. Dygnet runt ungefär- autister med tonårshormoner, behöver jag säga mer?!Well, nog pjålat. Äntligen får vi göra det vi suktar efter all övrig tid om året:
I dag packar vi seaten full med kids, kläder, konsoller och andra kanonbra saker att ha. Det är dags för the annual Högdahls roadtrip. Den här gången börjar resan lite i uppförsbacke kan man säga, med en bil som knappt går på en enda cylinder. Vilket är riktigt dåligt har jag förstått. Efter att ha varit "enveten" med försäkringsbolaget visade det sig att hyrbilsförsäkringen vi betalat till i alla år inte varit bortkastade pengar: vi har rätt till hyrbil. Joy!
Småttingarna planerar och packar, jag och maken går omkring och småler; jag tänkandes på att slippa planera krubb och städa på två veckor, han på att slippa tvätt och ogräsrens.
Autisterna får resan beskriven med hjälp av mina streckgubbar i en så kallad social berättelse. De lyssnar, ler och verkar tycka att upplägget låter toppen.
Nike river ur mins "konst" ur kollegieblocket och sätter upp historien på sitt önskeschema och Mackan frågar efter den husvagn vi alltid brukar bo i när vi drar iväg. Det blir ingen trailer i år eftersom det inte finns internet i de där mysiga vagnarna - något som var väldigt jobbigt för Mackan att fatta i fjol. Nä, istället blir det en kortare bortavaro på hotell. Synd. NOT!
