Summa sidvisningar

lördag 24 december 2011

Nu är det jul igen

Vi skulle fira jul hos min mamma och pappa - som alltid. Varje år tänker jag att vi ska anamma det där om att skapa egna traditioner och bla, bla, bla. Men varje år kommer ju julen och hoppar på en bakifrån så överumplande att man inte ens hinner att reagera. Hemmet är långt ifrån så julstädat som jag hoppas och julgranen ligger som en plastig vedhög - utan fot eftersom den är försvunnen i flytten - i en kartong.
Alltså: jätteskönt att bara packa den modesta klapphögen i en sopsäck och åka till det dukade bordet hos morsan och farsan.
De yngre kidsen är som alla andra ungar i den åldern väldans spralliga och förväntansfulla. Malcolm brukar reagera olika varje jul - ibland har han varit orolig och ibland yttrar det sig som gråt. Men att han känner på sig att något är på gång är tveklöst.
Nike hade då rakt ingen lust att åka bort på julaftonen - vare sig till mormor och morfar eller någon annanstans - det visade hon tydligt.
När vi anlänt till familjen på söder började protesterna. Inte tusan tänkte hon ta av sig några skor och absolut inte jackan heller. Julmat?! Ni måste skämta, verkade hon tycka när hon viftade bort tallriken. Inte ens mormors hembakade segkakor dög, och då förstår man att det är allvar.
Sen inledde hon operation tjat, och kom ungefär var femte minut och tecknade något om "Nike vill", antar att hon menade åka heeem. (Hennes teckande är inte alltid så tydligt).
Så hon firade julafton i soffan med dunjacka, dojjor och en trotsig uppsyn. Dessutom sket hon fullständigt i de julklappar jag letat ihjäl mej för att hitta. Trulig tween.

söndag 4 december 2011

Kylig tjej prövar tålamodet

Ibland har de sina dagar då de testar ens mentala hälsa mer än vanligt. Idag var en sådan dag. Nike har varit full i tusan och - nu ska vi utlämna stackarn här - jag vet inte huur många gånger hon helt enkelt struntat i att gå på toaletten innan hon kissat. If you know what i mean. Nodge, nodge.
Dessutom var det inte Nutella på pekfingret den här gången. If you know what i mean. Nodge, nodge.
I ett desperat försök att bryta det oönskade beteendet tog jag bort datorn och hoppades att hon skulle komma på bättre tankar. Förvisso behövde trosa nr sju inte bytas men som straff gick hon helt sonika ut i köket och tömde pommesfritteskrydda över hela köket. "Ha! Där fick du, kärring", skulle hon säkert ha sagt om hon hade kunnat.
Jag skulle iväg och lämnade maken in charge. Själv for jag till djuraffären för att köpa hamster till Lillan. På parkeringen ringer min mobil. Det är grannen. "Vet du om att din dotter står på bron, barfota i trosor och t-shirt?". Aldrig har jag varit mer tacksam över staketet vi fått som bostadsanpassning. "Öh, näe," säger jag. "Men tack!! Jag ringer Niklas genast". Han svarar inte så då ringer jag på E:s mobil och ber honom hämta far för syrran står ute i fem minusgrader utan kläder. "Han håller just på ju" meddelar E. Lättnadens suck.
Senare på kvällen pratar vi om dittt och datt och Nikes kylslagna äventyr kommer upp. Jag berättar att grannen ringde och så vidare. "Jag var i tvättstugan och hade slängt in alla mina kläder i maskinen och när jag kom upp så var hon inte där, säger maken.  "Jag tänkte vartfan ä r hon och upptäckte att ytterdörren var öppen". Så i födelsedagskostymen flänger maken ut på furstukvisten för att hämta in rymmaren. Med ena handen placerad för att undvika åtal för förargelseväckande beteende.
Jag skrattade så att jag också måste byta böxer, när jag hörde det,