Summa sidvisningar

torsdag 2 april 2015

Idol fick träffa sundsvallstjej

I vårt hushåll trängs – på 90kvm - ett par tonåringar, ett par så kallade tweens och ett par föräldrar. Alla som har kommit i kontakt med tonåringar vet hur förtjusande de kan vara men kanske också råkat på deras mindre regerliga sidor när hormonerna går bärsärk i de förvirrade ungdomarnas hjärnor och kroppar.

Jag har ju profilerat mig som en funkisförälder i olika sammanhang och det är kanske inte så konstigt eftersom mina två största kids är autistiska med utvecklingsstörning och det är en såå pass stor del av mitt liv.

Att vara funkismorsa/farsa är knepigt, jobbigt och ibland faktiskt helt utmattande; som till exempel när jäntan, 14 år, ungefär var femte minut kommer till mig och tecknar att hon vill åka den svarta bilen med pappa och köpa pizza samt coca cola. Eller fanta. Alltså, ibland spelar jag på läppen. Var femte minut, in my face, bokstavligen.

Men tackochlov så är det inte bara vojnevojne utan oftare tillfällen med den renaste lycka och glädje. Som en helg för ett par tre veckor sedan.

Nike är Mora träsks största fan. De stackare som får uppdateringar från min spotifylista på fejjan vet hur mycket dessa plattor snurrar hemma hos oss. Dygnet runt. Hon vill ha dom på även när hon sover. Och däremellan på youtube. Så givetvis ville vi vara på plats när duon besökte Skönsbergs folkets hus.

Det var ändå med viss vånda jag packade in bruttan i bilen på årets kanske snöigaste dag för en tripp till nästa kvarter, typ. För det enda man kan vara säker på när det gäller sådana här knasluvor är att det aldrig blir som har tänkt sig eller trott. Även om man är bergsäker på att detta måste bli succe så kan fröken sätta klackarna i backen och protestera på det bästa sätt en kan när en inte har nåt talat språk; genom att slänga sig raklång på slätta backen och sedan inte kliva upp.

I det här läget var det lite svårt att veta om hon verkligen skulle förstå vad som skulle hända även om jag ritat och fixat bilder till ett schema över eftermiddagens baluns. Men tjejen var På, nyfiken och på glatt humör dessutom.

Och vi hade sådant flyt! Hittade parkering på en gång och körde inte fast i snön ens.

Utanför entren ringlade kön lång och jag tänkte att nu skiter det sig, köa är inte hennes bästa gren. Men pigga pinglan stod så lugnt och väntade på vår tur. Inne i salongen knep vi två stolar längst bak, med hennes eventuella toabesök i bakhuvudet.

Hon kollade in roll ups med välkända loggan och började nog ana vad som komma skulle.

Och så klev de på scenen; idolerna!

Alltså, hennes strålande ögon och leende trut – det var helt obeskrivligt. I sedvanlig autistanda gungade hon med, flaxade med nävarna när det svängde på riktigt och hon var bara så himla lycklig. Ingen incident what so ever utan bara ett totalt flyt. När sista låten var avklarad följde hon nöjt med utan större protester och vi hann hem innan det var dags att gå på toa och ja, det bara funkade.

Nu är det bara ett problem; Nike vill gå på Mora träsk, varje dag. Hon ska ha ett schema på väggen och där ska Mora träsk finnas inplanerat. Så det så.