Summa sidvisningar

måndag 3 oktober 2011

Sommarminnen

Så fort det är sommar, soligt och efter jobbet sticker vi iväg till stranden. Tvångsmässigt nästan - men det är en av få saker vi kan göra tillsammans hela familjen. Och vi gör det det efter att andra strandlovers har åkt hem till grillen så det blir lättare att hålla reda på alla blondiner. Där dukar jag upp med filt, köpemuffins och festis som jag sprungit in och fixat på coop på vägen mot havet.
Väl framme brukar det se ut ungefär så här: Nike står och flaxar i ett hörn av stranden. Hon är helt galen i vatten och plask - badar numera gärna också, även om hon föredragit pool länge.
Lillan badar i bästa fall - men helst pysslar hon på själv med diverse strandfynd och delar ut fina fågelfjädrar på löpande band.
Kingen och Mackan tävlar om pappas uppmärksamhet. Han gör sitt bästa för att tillgodose gossarna.
Allra roligast har Elvis när han och fadern leker nån slags kull där sonen får lära sig the hard way att det är vinna eller försvinna som gäller. Take no prisoners.
När det är Malcolms tur finns två lekalternativ; plopp med liten sten och så favoriten Pappa låtsasbajsar lera i havet.
Jag kan lite förstå det roliga också - det är väl det som är det värsta. Men när han tar en lerkump och krystar autentiskt är det inte bara Malcolm som tycker det är så roligt att han nästan kiknar ur. Jag ler också - om än för mig själv.
Lite genant blir det dock - tycker jag då som försöker hålla uppe skenet av en "alldeles vanlig familj"  in till döden - när vi inte är ensamma på stranden och andra badare ser spektaklet.
"Så kan man väl inte göra? Och med en utvecklingsstörd till på köpet", skulle de kunna säga - med viss rätt också. För så göör man väl inte!  Okej, det är kanske varken helt comme il faut eller särskilt pedagogiskt. Men fråga Mackan om han tycker det roligt!