Summa sidvisningar

söndag 1 juli 2012

Husdrömmen

Vi fick ett helt nytt liv när vi blev med kåk. Efter att ha suttit inne i närmare 12 år så kan vi plötsligt gå ut utan att det blir ett projekt och planerande och pust och stön. Ett trappsteg bara så är vi på terssen. Och där sitter vi - maken och jag så fort det är regnfritt, gärna efter att kidsen somnat. Och vi bara häpnar över att vi kan liksom.
 Efter att staketet  kom upp - bostadsanpassning, tack alla skattebetalare! - har vi fått en frihet jag knappt trodde var för oss. Även autisterna kan kuta ut och in hur de vill och vi behöver inte vara rädda att de rymmer längre. Förut stod ju stora sessan på pass för att hitta ett utbrytningstillfälle. I lägenheten kunde hon direkt höra om någon glömt att låsa eller slå igen säkerhetskåpan. Då tog hon tillfället i akt och drog.
En av gångerna upptäckte jag att lägenhetsdörren stod öppen och Nike var borta. Och jag iväg ut i trapphuset halvnaken, ingen Nike. Ut på gården i sammma utstyrsel, ingen flicka. Ner till lekparken - nada. Men uppe på parkeringen hittar jag en överlycklig dotter plaskandes i den stoora vattenpölen. Jävla unge!:)
På vår gård är det relativt safe även om vi såklart inte kan släppa de helt lösa - passning är det ju. Det blev vi varse inte minst när vattenälskade Nike upptäckte grannens lilla fontän. Plup plupp låter det om kastar sten i den, det gillar Nike. Tur att de är världens mest förstående gamla par... Och så har vi ju Mackan som i tid och otid springer runt på tomten och presenterar sig som Daniel för alla grannar som vill - eller inte - lyssna. "Hejpåre, jag heter Daniel".