Summa sidvisningar

tisdag 15 maj 2012

Skolgång för knasisar del 1

Det började när Malcolm skulle bli etta-kluddare. Var skulle han ta vägen? Alltså vilken skola skulle han börja på? Det fanns ingen röd tråd och ingen naturlig snitslad bana - som det fanns och finns för andra barn.
Maken och jag gick på möte efter möte med kommunens tjänstemän. De och vi kliade oss i huvudet, det fanns ingen uttänkt fortsättning för den lille. Sen fick vi höra om en alldeles fantastisk autisklass i Granloholm. Åh, dit ville vi! Men si det ville inte kommunen. Nä, för den klassen fanns egentligen inte. Hupp. En svart-skola, en sub-skola, eller? Vi lade fram argument - alla andra föräldrar får välja skola till sina älsklingar, ju - och så tjatade vi. Så pass att vi fick komma på studiebesök till Skolan med stort S.
Och herregu...Vi fick vara med på samling i denna lilla klass med knasluvor av varierande grad. När eleverna satte upp bilder på dagens väder och datum, och sjöng om vilka som "var där idag" då brast det för både Niklas och mej. Vi grät och snörvlade - det var ju så fiiint.
Jag minns att eleverna undrade vad det var för fel på oss, varför vi var så ledsna. Pedagogerna sa att vi var förkylda.
Alltså, dit skulle Malcolm. Så var det bara. Och Halleluja - klassen som inte fanns fick en ny elev när höstterminen började.
När vi satte Bubben i skolskjutsen för första gången klipptes en rejäl bit av navelsträngen av och vi blev tvungna att släppa kontrollen över killen på ett sätt som vi aldrig gjort tidigare. Till okända gubbar som körde buss. Det visade sig att gubbarna var de mest fantastiska chaffisar ever och många av dem blev Mackans favvosar.
Och skolan. Sticksjö i Granloholm. Allt man kan önska sig utom möjligen hästar - eller förresten - en av pedagogerna har såna och dit fick klassen åka på utflykt ibland.
Sagolikt.
Fortsättning följer.