Summa sidvisningar

tisdag 3 april 2012

Ibland gör jag så konstiga saker


Det fattades mjölk, smör och ost - nödvändigheter i en fyrbarnsfamilj. Alltså dags att handla. Fick en snilleblixt och kom på att stora sessan skulle få följa med. Det brukar vara förenat med en del trubbel eftersom hon 1) inte gillar att gå i affärer och numer är hon för stor för att sitta i any kundvagn. 2) frestelserna är för stora, godis och grejer överallt. "Vill ha". Men jag skulle ju bara ha så få saker och dessutom med scanna själv så borde det ju gå.
Sagt och gjort. Jag plockade upp flickebarnet från fritids och iväg det bar. Gick väl hyfsat, höll henne i handen och strosade mot mejeriavdelningen. Det vankas påsk snart, alltså plocka-själv-godis precis i varenda gång. Första hindret avstyrde jag fint. Snabb titt i kortdatumlådan och mot mjölken. Men si det tänkte inte Nike. Hon såg nog minsann läsk-berget längre fram och började skalla dum-morsan som inte fattade nånting. Folk tittar. Jag börjar svettas - men vi fixade ändå ett par liter mjölk innan hon pep iväg till sitt dricka-heaven. Där tog det stopp. Och plötsligt fick jag för mig att hon minsann inte skulle få någon dricka utan att jag minsann skulle vara bestämd och principfast. Plötsligt.
Där, mina vänner, har ni en strid jag aldrig kan vinna. Hon är snart en tonåring, lika lång som jag och väger över 40 kilo. När jag ser tendens till att hon ska kasta sig på backen tar jag tag i dunjackan men verkningslöst. Nike slänger sig med full kraft bakåt och det ser säkert ut som om jag knuffar henne. Folk tittar. Jag svettas. Nike ligger ner mitt i påskrusningen på coop-golvet och surar. Högt.
Jag är lugn men fortsätter säga att "Det blir ingen cola idag, sörrö, nej har jag sagt".
Nånstans minns jag från när de var små hur vi fick rådet att sätta oss bredvid och inte reagera alls när de vägrade att kliva upp. Typ läsa en bok och verka oberörd. Så jag ställer mig och tomglor runt omkring mig och låtsas som ingenting. Folk tittar. Flickan surar. Jag är bestämd. Ingen dricka idag, näpp. Nike kryper på golvet och får tag i en colaburk. Då reser hon sig upp och vi börjar gå mot kassorna. De är nära nu - bara förbi hela jävla godisavdelningen först. Nästa tvärnit. Hon vill plocka själv och naturligtvis stoppa i munnen. Ner på backen igen. Lp-skivor under armarna på mej.
Men vi kommer till utcheckningen och där bjuder de på godis. Jag får tag i en näve som håller henne sysselsatt medan jag betalar. Och fintar bort colaburken.
Vid bilen börjar jag tänka varför i hela hälsingland jag inte kunde ha köpt henne en drickaburk. Vad skulle det ha kostat mej? En femma och handlingen skulle ha gått geschwwint. Hon skulle säkerligen ha tiggt cola nästa handling och nästa, van att det turen ska sluta så -men vaddå? Det kommer hon med all säkerhet att göra i alla fall.
Nästa gång börjar vi shoppingen med att öppna en flarra.