Summa sidvisningar

tisdag 8 mars 2011

Kullerbyttor


Nike gillar inte att åka till korttidsboendet Kullerbyttan. Det framgår i all önskvärd tydlighet. På skolan har det hjälpt oss att göra små bärbara scheman för att visualisera hur det kommer att se ut; först en bild på skolan eller bussen som kör de till "kuller" och sedan en bild på det huset, vad de ska göra där, sova-bild och så buss- och hem- eller skolan-bild.


Det har hjälpt henne att förstå att hon ska få komma hem efter vistelsen men hon gråter i högan sky ändå. Men alla scheman har försvunnit ett efter ett.


Ingen tvivlar på att hon har det bra där, de får göra saker beroende på väder och vilka barn som är där samtidigt. Det handlar nog mer om att det blir avbrott i rutinerna, vilket är bra för båda mina att lära sej att det blir ibland. Eller så är det så enkelt som en mamma-längtan: )
Det är heller inte helt lätt att sysselsätta sådana här gynnare, det ska gudarna veta. Hemma får hon ju, likt vilken pre-tonåring som helst, surfa runt på sin dator. Nu har vi fixat ett mobilt bredband till henne för att hon ska kunna göra det även på "kuller".
Men hon är ändå inte överens om nyttan att åka dit och det hörs. Väl.


På idrotten i skolan bad en av pedagogerna storebrorsan att göra en kullerbytta. Det skulle de aldrig ha gjort. Nike snappade upp kommandot och trodde det var dags att åka dit. Hon tog sig ton, om man säger så. Så till den milda grad att de fick ta med tjejen ner till dagens skolschema för att övertyga henne om att det inte var en kullerbytta-dag. Då blev hon tyst.


Malcolm däremot skulle mycket väl kunna tänka sej att åka dit flera gånger i veckan. Han frågar ofta efter "byttan" och personalen där. Så som sagt, ingen tvekan om att de har det bra där.


Härom dagen städade jag bakom makens förstärkare som pryder hörnet i vårt vardagsrum. Där låg fyra stycken "kullerbytta-scheman" ihopknycklade. Hon är inte dum vår lilla sessa.