Summa sidvisningar

onsdag 7 mars 2012

Öppet brev till Åsa Torstensson

Hej Åsa,
Jag vill göra dej uppmärksam på en liten lapsus i trafikförordningen. Så att du kan fixa till det så snart du läst det här.
Du vet sådana där handikapptillstånd som man kan få om man har funktionshinder, antingen man är passagerare eller förare. Jag har en lustig grej jag måste berätta om den. Det är nämligen så att det finns tjänstemän där på transportstyrelsen som läst så tokigt att de inte tror att man kan få det till barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Ja, jag veeet, det är helt galet!
Jag har ju fyra barn och efter ett tag visade det sig att de två äldsta är autistiska och med den svårare graden utvecklingsstörning dessutom. Jag talar i klarspråk nu, Åsa, de är kanske 1-2 år i knoppen som vi brukar säga, men med en tioårings och elvaåringskapacitet. Du förstår ju själv; en livsfarlig kombo i trafiken.
I två omgångar har vi haft möjligheten att parkera med handikapptillstånd. Något vi vårdat ömt och uppskattat oerhört. Det har underlättat vardagliga utflykter som läkarbesök, tandläkarbesök, handling, badning, ja allt man gör i en familj med barn.
Men, sätt dej ner nu Åsa, när vi gjorde en ansökan om förnyat tillstånd satte man klackarna i backen från tjänstemännen! Från kommunen hänvisade man till SKL:s råd om hur lagen skulle tolkas och från Länsrätten likaså! De läser det som att man måste vara rullstolsbunden och inte kunna förflytta sej på egen hand för att kunna få tillstånd.
Jag är blott en lekmannamamma, men när jag läser lagen så står det att det ska tas hänsyn till huruvida passagerarna ska kunna klara sej själv och vänta vid fordonet medan vi betalar p-biljett.
Ministern, jag är rakt på sak nu, inget av mina autistiska barn kan stå vid bilen själv eller sitta själva i bilen och vänta ju! Jag kan berätta lite för dej om funktionshindret autsim om du vill, så kan du ju utbilda tjänstemännen sedan kanske:
Mina barn har inget talat språk.
Mina barn upplever inte verkligheten som vi andra.
Mina barn är totalt orädda för faror i trafiken eller någon annanstans, typ höjder.
Mina barn kan dock bli livrädda om någon nyser eller skrattar högt.
Mina barn är pyttesmå i vissa avseenden.
Mina barn handlar i våra ögon helt irrationellt.
Mina barn har annorlunda perception.
Mina barn rymmer så fort man släpper deras hand.
Mina barn kan inte gå själva, de behöver ständigt ett "jag" med sig, även de kortaste av sträckor.
Mina barn stoppar små saker i munnen.
Mina barn knäpper löst bältet och hoppar fram och lägger ur en växel.

Så. Det var lite basic kunskaper. Mer finns att läsa på autism och aspbergers förbundets hemsida.

Utan p-tillstånd kommer vår vardag bli ännu mer besvärlig. Utan det kommer vi bli isolerade, vi kommer att gruva oss för att hitta på vardagliga saker som är så självklara för alla andra, tillexempel åka till badhuset eller djurparken.

Så mitt hopp står till dej Åsa Torstensson. Du får ta och prata med dina tjänstemän. Ta dem lite avsides för jag tror de kommer skämmas ganska mycket över hur korkat de tolkat lagen. Ser fram emot ett svar.

Ingela